Barn- och ungdomsteatern

Bruksteaterns första egentliga pjäs för barn spelades år 1996. Då satte man upp "Otto är en noshörning", baserad på Ole Lund Kirkegaards tokroliga bok om en pojke som hittar en magisk penna som trollar fram en noshörning från familjens gula tapet. Pjäsen som regisserades av Juha Ruusuvuori gav Bruksteaterns stora garde av barn och ungdomar en chans att tackla stora roller med stöd av de mer erfarna skådespelarna.

Den separata ungdomsgruppen fick sin början år 1998 i och med Dragsfjärds högstadieskolas uppsättning av julfestpjäsen "Det blev ingen riksmarskalk". Pjäsens största utmaning var att utse vem som skulle gå till kiosken och köpa den porrtidning som behövdes som rekvisita. Under den Bruksteatern-aktiva skolkuratorn Ulla Vääräs ledning beslöt man att fortsätta spela teater tillsammans och satte våren därpå upp folkhemsfarsen "Trivsel". Gruppens namn Young Bananas var ett av många mer eller mindre dåliga alternativ och kom sig av att bananer hade en bisarrt stor roll i pjäsen. Flera av de medverkande kom senare att medverka i en eller flera av Bruksteaterns pjäser. Young Bananas tilldelades år 1999 Dragsfjärds kommuns ungdomskulturpris i form av bananformade silverhalssmycken. Ur Young Bananas växte också fram en improvisationsgrupp som i flykten under en impro-tävling antog det smått bisarra namnet Hairy Balls. Från deltävlingen i Dragsfjärd valdes Hairy Balls att representera ÅUF i finalen i Thaliacupen i Borgå.

Young Bananas saga fortsatte med helt nya krafter år 2001, då man satte upp pjäsen Sånt é livet. Pjäsen skrevs av systrarna Patricia och Annette Hagelberg och samlade ett nytt ungt gäng av skådespelare och sångare. Uppsättningen regisserades av Patricia Hagelberg med bakgrund i Tryckeriteatern i Karis. Ungdomsgruppen satte upp sin nästa pjäs Kenta Åhman's Lonely Dream år 2004, då i regi av Pargasbosatta kulturprofilen Riddo Ridberg. Båda uppsättningarna lockade ett enormt stort garde av unga skådespelarfrön och tidningarna skrev rubriker om ungdomsteaterboomen i Dalsbruk. År 2009 sattes pjäsen Patte och Ellarock upp, den här gången regisserad av Ulla Väärä och Hans Ginlund. Liksom de övriga pjäserna blev Patte och Ellarock en succéoch drog stora mängder publik och beröm från pressen.

Efter engagemanget med Young Bananas samlade Ulla Väärä och Hans Ginlund ihop ett gäng av ortens småttingar för att ge dem möjlighet att agera på scenen och ha roligt tillsammans redan från ung ålder. Den första uppsättningen var en nyskriven version av den klassiska sagan Snövit och de sju dvärgarna. "Bruksteaterns Snövit blev en braksuccé" skrev Annonsbladet och recensenten berömde bearbetningen som "lyckligtvis [hade] mer bröderna Grimm än Walt D över sig". Texten avslutades med en förhoppning om att de unga skådespelarna hade fått blodad tand för att uppträda med fler pjäser framöver. Den förhoppningen infriades minsann.

Mellan 2003 och 2008 satte Bruksteaterns barnteatergrupp upp hela 5 pjäser. Alice i Underlandet från 2003 samlade fantastiska 40 barn, vilket måste vara något av ett rekord för en barnteatergrupp på en så liten ort som Dalsbruk. Trots att Bruksteatern samma år satte upp storsatsningen om Amos Andersson, sattes mycket energi och arbete för att förvandla Folkets Hus till ett underland med besynnerliga varelser i. 2004, 2005 och 2008 följde fler klassiska sagor i form av Klas Klas Klättermus, Peter Pan och Djungelboken. År 2007 satte gruppen dessutom något så ovanligt som en barnrevy. Här var det inte bara barnens skådespelartalanger som sattes på prov. Här var de medverkande också med och arbetade fram sketcherna för uppsättningen.

Genom åren har Bruksteatern och dess barn- och ungdomsgrupper erbjudit barn och unga en unik möjlighet att utveckla sin kreativa och artistiska sida. Otvivelaktigt har arbetet med att sätta upp teaterpjäser tillsammans med en grupp andra människor också varit ovärderligt för utvecklingen av sociala förmågor och skapat alldeles nya och djupare vänskapsband. Och framför allt har de begåvade ungdomarna bjudit på högklassig och underhållande teater!

Som en eloge till bland annat det idoga arbetet för barnteatern mottog Hans Ginlund år 2009 den nygrundade Kimotoöns kommuns kulturpris.