Amatörteaterverksamheten har gamla anor i Dalsbruk, och revyer och pjäser spelades under stora delar av 1900-talet i arbetarrörelsens regi. I början av 1960-talet dalade ändå intresset för dramatiken och det blev ett uppehåll till 1981. Det året startade man inom Dragsfjärds arbetarinstitut en amatörteatergrupp som gjorde succé med pjäsen "Oliver Twist".
Föreningen Bruksteatern grundades året därpå, 1982, men teatern fortsatte sitt nära samarbete med arbis. Under 1980-talet spelades främst vad man kunde kalla för ”tung” teater i form av Gogol, Brecht och den episka storsatsningen ”Ja må hon leva eller Spelet om Dalsbruk” – en pjäs till ära av Dalsbruks 300-årsjubileum. Pjäsen uppfördes vid det gamla fabriksområdet kring Dalsbruks anrika masugn.
Decennieskiftet och början av 90-talet förde med sig en smått otippad uppsättning av ”Asken Yggdrasil”, samt folkliga komedier och samtidssatirer, och Bruksteatern fick en långvarig regissör i inflyttade Juha Ruusuvuori, som också skrev pjäsen ”Överfallet vid Jungfrusund”. Pjäsen blev, liksom den tidigare ”Panik i Rölleby” i Ruusuvuoris händer på många sätt en lärorik uppsättning, inte minst för det stora gardet av unga skådespelare som medverkade – bland annat fick huvudrollsinnehavarna åka på fäktningskurs.
Året därpå satte Bruksteatern upp sin första barnpjäs, "Otto är en noshörning", efter Ole Lund Kirkegaards bok med samma namn. Centrum i den pjäsen var en magisk gul noshörning som i Hans Ginlunds gestalt skumpade runt på scenen i en olidligt varm kostym designad av teaterns långvariga kostymgeni Pia Nyman.
1998 vände Bruksteatern igen ett nytt blad i och med uppsättningen av sin första revy, "Baywatch", skriven av lokala krafter och regisserad av Johan Simberg. Genom åren har det sedan blivit tre revyer till under 2000-talet, ”Drakjägarna”, ”Vidervärdigt” och "Ö-råddet."
Juha Ruusuvuoris till dags dato sista pjäs som regissör med Bruksteatern blev hans egen pjäs ”Hemligt i verkstaden”, en ”Spelet om Dalsbruk” förlagd till 1970-talet. Pjäsen övades in i iskalla förhållanden i Dalsbruks gamla mekaniska verkstad, där den också spelades en hel sommar för rekordpublik.
I och med år 2000 satsade Bruksteatern på en av de mest krävande pjäserna i gruppens historia då man tacklade William Shakespeares ”Så tuktas en argbigga”. Publiken var inte ensidigt entusiastisk över den förvirrande förväxlingskomedin med de uppstyltade replikerna, men teatern fick trots det goda recensioner och för alla inblandade var det utan tvivel en rolig utmaning att ta sig an en litet annorlunda pjäs. Att det slutligen efter många om och men blev en helgjuten, rolig och medryckande pjäs får teatern i stort tacka sin nye regissör Joachim Thibblin (sedermera chef på ÅST och Esbo stadsteater) för. När ångan en gång var uppe, fortsatte man med en pjäs som av många ses som någonting av det bästa teatern gjort, pjäsen ”En familjeaffär”, en modern och intelligent satir med bitande nattsvart humor.
Det så kallade 00-talets verkliga storsatsning var ”Amos – verklighetens och drömlandets son” om ortens storman Amos Andersson. Pjäsen var Bruksteaterns genom tiderna största satsning och genomfördes år 2003 i regi av Joachim Thibblin, som i det skedet blivit mer än välbekant med Bruksteatern. För den välskrivna texten stod Harriet Nylund-Donner (till vardags dramaturg vid ÅST), som också skrev ”Spelet om Dalsbruk”. Pjäsen spelades ”on location” utanför Amos herrgård i Söderlångvik, och den krävande huvudrollen axlades av veteranskådespelaren Hans ”Batjin” Karlsson. Pjäsen var en given succé och fick idel beröm i såväl medier som av publiken.
I övrigt präglades 00-talet av en stor aktivitet på barn- och ungdomsteaterfronten. Ungdomsgruppen ”Young Bananas” som föddes ur ett högstadieprojekt i slutet av 90-talet satte upp flera pjäser i Bruksteaterns regi, bland annat en helt nyskriven text av systrarna Patricia och Annette Hagelberg. Bruksteaterns barnteatergrupp gjorde succé under Ulla Vääräs och Hans Ginlunds ledning med pjäser som ”Alice i underlandet” och ”Snövit”. Ungdomarna fick också draghjälp av Pargas stora teaterson Riddo Ridberg i ”Kenta Åhman’s Lonely Dream” år 2004. Modergruppen satsade under 00-talets andra hälft på klassiska satirer och sängkammarfarser.
År 2010 gick man igen tillbaks till rötterna och satte upp en ny version av den pjäs som allting började med, "Oliver Twist". Den här gången regisserades pjäsen av Dick Holmström och ny musik skrevs av Pette Rissanen. Pjäsen blev, inte helt överraskande, en publikframgång. Det året återupplivades också traditionen med sommarturné, och pjäsen gästade Rosala och Högsåra.
År 2011 blev det igen nyskrivet, och Juha Ruusuvuori återvände som pjäsförfattare med beställningsverket "Äppelsprit", förlagd till 1950-talets Dalsbruk. Pjäsen regisserades av skådespelaren Marika Parkkomäki och återigen hyllades uppsättningen av publiken. Efter det omvälvande året 2011 föll det sig naturligt med en nyskriven revy, "Ö-råddet", som sattes upp 2012. Revyn blev en brakscuccé och slog publikrekord för Folkets hus med 1158 åskådare.
Bruksteatern har under sin 30 år långa historia samlat såväl gamla som unga entusiaster för att stå på, framför eller bakom scenen. En amatörteatergrupp på en liten ort som Dalsbruk kan betyda så mycket mer än bara bra teater. För många kan det bli ett nödvändigt andningshål, ett kreativt avbrott i vardagen och en plats att umgås med andra människor, som för många av medlemmarna har blivit som en andra familj.
Bruksteaterns hem är Folkets hus i Dalsbruk, där de flesta pjäser har haft sina premiärer. Tillsammans med övriga föreningar på orten har Bruksteatern bidragit till att det anrika huset har hållits stående och inte ruttnat bort av vattenskador, och huset har renoverats i etapper med hjälp av talkoarbete.
Bruksteaterns pjäser har även turnerat i Sverige, Åland, den åboländska skärgården, västkusten och ända upp till Jakobstad. År 2000 firades teaterns 20-årsjubileum med en dubbelföreställning av såväl ungdomsgruppen och modergruppen och teatern uppmärksammades stort i både finsk- och svenskspråkig media. I samband med jubileet gjordes också en utställning med gammal rekvisita, kostymer, kulisser, pressklipp och fotografier ur historien.
Genom åren har Bruksteatern mottagit en del utmärkelser, bland annat har både gruppen och flera av dess medlemmar mottagit kommunala utmärkelser för sitt arbete för teatern och kulturen på orten. År 2012 valdes Hans "Batjin" Karlsson till Finlands Svenska Ungdomsförbunds "Årets teaterprofil".